På onsdag förs kung Harald till sin sista vila i Oslo.
Sorgen är djup och den kungliga uppslutningen enorm.
Men en siffra sticker ut – och säger allt om hur stort avskedet blir.
När kung Harald gick bort den 28 augusti, 89 år gammal, inleddes en sorgperiod som berört hela Norge.
I flera decennier var han en trygg och självklar symbol för landet. Nu förbereder sig Oslo för ett av de mest känslosamma kungliga ögonblicken på många år.
På onsdagen den 9 september hålls begravningen i Oslo domkyrka. Klockan 13.00 samlas kungligheter, politiker och internationella gäster för att ta farväl av Norges älskade monark.
På plats finns hela den svenska kungafamiljen.
Kung Carl Gustaf och drottning Silvia reser till Norge tillsammans med kronprinsessan Victoria och prins Daniel, prins Carl Philip och prinsessan Sofia samt prinsessan Madeleine och Chris O’Neill.
Även prinsessan Christina och hennes make Tord Magnuson väntas närvara under den högtidliga ceremonin.
För kung Haakon, drottning Sonja och den övriga norska familjen blir dagen förstås särskilt tung.
Efter Haralds död fördes kistan från Rikshospitalet till Kungliga slottet i Oslo. Därifrån bars den vidare till Slottskapellet av de närmaste familjemedlemmarna – en stark och gripande syn som berörde många norrmän.
Sedan dess har allmänheten fått möjlighet att ta ett sista farväl. Köerna utanför slottet har varit långa när människor velat visa sin respekt för kungen som följde Norge genom både glädje och svåra tider.
Begravningen direktsänds i SVT och väntas följas av en stor publik även i Sverige.
Men nu kommer uppgiften som visar hur enormt intresset verkligen är.
Enligt NTB har hela 650 journalister från 19 länder ansökt om att få bevaka kung Haralds begravning, rapporterar NRK.
– De flesta journalisterna kommer från Sverige, Tyskland, Storbritannien och Nederländerna, säger kommunikationschefen Tuva Raanes Bogsnes på norska UD.
Den otroliga siffran visar hur hela världen nu riktar blickarna mot Oslo – när Norge tar ett sista avsked av sin kung.
Kung Haralds begravning blir därför mer än en nationell sorgedag.
Den blir också en påminnelse om den starka ställning han byggde upp under sina många år på tronen – långt utanför Norges gränser.
Att så många journalister från hela världen bevakar avskedet visar också vilket internationellt intresse den norske kungen fortfarande väcker.
