Hej Sören, hur mår du i dag?

– Jag mår bara fint, tackar som frågar.

Du har fem äldre syskan varav fyra bröder, är det därför som du är så rolig (för att slippa stryk som liten)?

– Näää, men redan som barn hittade jag på olika kreativa saker. Mest för att ingen annan av mina syskon gjorde det, jag ville väl försöka vara lite unik.

Hur var dina tidiga år annars?

– Jag växte upp i Karlskoga och var stolt över att det ligger i landskapet Värmland, men lite mindre stolt över att det tillhör Örebro län. Sen när jag var 21 år så flyttade jag ändå till Örebro för att bli skådespelare, men råkade ramla in i att göra radioprogram, som blev böcker, tv, film och teater.

När jag lyssnar på ”Hemliga byrån” i dag så slås jag av vilken bra musik det är, fick ni många orättvisa Mello-avslag?

– Vi har aldrig skickat in något från ”Hemliga Byrån” till Melodifestivalen. Jag skriver och spelar in mycket musik fortfarande. Det var musik som var starten på allt en gång i tiden. Vårt band var gamla kompisar från förr. Där fanns bland annat verklighetens Lill-Erik och lite andra galna karlskogingar.

Sören Olsson slog igenom med Sune-böckerna.Karin Törnblom/TT
Sören Olsson

Född: 16 mars 1964 i Karlskoga

Bor: Bollnäs

Familj: Hustru Yvonne, två vuxna döttrar som bor i Kalifornien och ett, snart två barnbarn

Gör: Författare, illustratör, musiker, kreatör

Aktuell: Med den egna bokserien ”Världens Väktare” och 12 andra böcker under året.

Nu skriver du böcker med Martin ”Yeah Yeah Wow Wow” Svensson och ni gör inte musik ihop?

– Martin är en mycket fin vän, men vi har aldrig diskuterat att skriva musik ihop. Men jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig. Det gäller det mesta i livet.

Berätta om böckerna om Luna?

– Luna är en bokserie som initierades av Martin och Leif Eriksson. Vi träffades på en fika i Stockholm och det klickade direkt mellan oss. Det är ett mycket, mycket roligt samarbete om ett ljuvligt universum som växer ju mer vi skriver om Luna och hennes kompisar.

Vad tror du att du jobbat med om du inte varit författare?

– Jag har ingen aning om vad jag skulle göra om jag inte fick vara kreativ. Jag har jobbat i affär, på fritidsgård, som musiklärare, teaterlärare och på ålderdomshem. Under 80-talet så kunde man ha många olika jobb samtidigt. Men från år 1986 så blev jag och Anders författare på heltid.

Hur är kontakten med din kusin Anders i dag?

– Vi har inte alls mycket kontakt i dag. Anders åkte på en stroke för ett par år sedan och har dragit sig undan efter det och försöker komma tillbaka i gammal god form. Därför blir det jag som fortsätter skriva de gemensamma böckerna just nu. Jag håller tummarna för att Anders blir fullt återställd en dag, men om eller när det händer vet ingen.

Kusinerna Anders Jacobsson och Sören Olsson har skrivit både Sune och Bert-serien.Hussein El-alawi / Sydsvenskan / TT

Har du någonsin blivit ihopblandad med någon annan känd person, som inte är din kusin?

– Ständigt. Jag har tydligen ett utseende som påminner om någon. Jag har fått höra att jag är väldigt lik Harpo Marx, Art Garfunkel, Janne Josefsson, Stellan Skarsgård, Ulf Lundell, Björn Borg och inte minst min goda vän Uno Svenningsson.

Berätta om något husdjur som betytt mycket för dig.

– Vi hade en katt som hette Amazon. Hon var världens finaste och tog hand om hela vår familj. Hon gick en runda varje kväll och sa god natt till alla barnen. Katter är synnerligen kloka djur.

Vad ser du fram emot mest just nu?

– Allra mest att åka till Los Angeles och träffa mitt kommande barnbarn. Men även att lansera den andra boken i min helt egna serie om ”Världens Väktare”, det betyder väldigt mycket för mig. Det tog 42 år och 226 böcker innan jag kom ut med en bokserie i eget namn.

Hur ser du på kändisskapets fram- och baksidor?

– När jag började en gång i tiden så drack jag uppmärksamhet. Jag var med i radio, tv och tidningar var och varannan dag och njöt av det. Men det har jag lämnat bakom mig. Jag är väldigt nöjd med att vara mer anonym i dag. Det är det jag gör som jag vill ska vara i fokus. Under en tid på 90-talet så kunde jag inte vara ute på restaurang efter en viss tid på kvällen, för alla skulle komma fram och prata och bjuda på öl och sprit. Det var ju så klart helt ohållbart.

Är pengar viktigt för dig?

– Jag skulle ljuga om jag sa nej. Pengar är viktigt för att klara av en dräglig tillvaro. Men jag har aldrig gjort någonting enbart för pengar. Jag har alltid, alltid gått på min egen lust oavsett vad jag kunnat dra in.

Har du någon tatuering?

– Nej. Men en gång när jag var ung så spelade jag och mitt dåvarande band på en motorcykelfestival med Hells Angels. De hade inhyrda tatuerare som satt och tatuerade hela natten. Då fick jag för mig att göra en tatuering i berusat tillstånd. Men kön var så lång så jag struntade i det i slutändan.

Vilket är ditt bästa husmorstips?

– När man får rester av en pizza så ska man steka upp dessa i en torr stekpanna på mellanvärme. Det blir tusen miljoner gånger godare än att köra pizzan i mikron.

Active video: Robert Fux hemliga drömmar: ”Kommer aldrig hinna”

Skräms du av åldrandet?

– Nej. En god vän som är mycket äldre sa en gång: ”Nu är jag i den åldern som alla vill bli, men ingen vill vara.” Åldrande är mycket bättre än alternativet. Det är trist att kroppen orkar mindre, men det är inget som stressar mig. Det är som det är.

Hur uppvaktar du din partner när du ska vara romantisk?

– Presenter, god mat och någon överraskning. Det kan vara en resa, en upplevelse eller en oväntad tjänst av något slag.

Talar du några utländska språk förutom engelska?

– Nä, rövarspråket räknas inte, va? Jag tog lektioner i franska på Komvux, men jag är nog den enda eleven någonsin som skolkat från hela sin Komvux-utbildning…

Har du träffat någon i kungafamiljen?

– Jag har träffat kungen en gång. Det var när han invigde en tågförbindelse. Jag och Anders skulle samtidigt dela ut pris i en skrivartävling. Anders hade tänkt till och hälsade på kungen med ett vänligt ”goddag”. Kungen svarade ”goddag” tillbaka. Sen kom jag och sa ”hej hej” och då svarade kungen ”jaha?”. Det var ett fint samtal som jag alltid kommer minnas. Sen ringde faktiskt prins Daniel mig för några år sen och tackade för alla Sune-böckerna. Hans dotter gillade att läsa och lyssna på just Sune och tyckte att pappa Daniel var precis som pappa Rudolf. Daniel kanske skulle kunna spela pappa Rudolf i en kommande film?

Av: Per Eric Malm

Foto: TT