Hon är varm som en sommarvind som letar sig in genom en öppen stalldörr. På Madeleine Westins hästgård i Västerhaninge knastrar grusvägarna under skorna – och havet finns alltid närvarande i horisonten.

Hur står det till världens bästa Madeleine?


– Det är ganska sköna vibes. Periodvis jobbar jag rätt mycket, men jag försöker hitta mer harmoni mellan fritid och jobb.

Hur går det?


– Framåt! Det är inte kört, (skratt).

När jag googlade dig, inför det här samtalet, höll jag på att trilla av stolen. Jag såg nämligen att du är 60 år! Jag, min dummer, hade tippat på 45-50. Skruvat, inte sant?


– Ja, visst är det? Det är sjukt! Herregud, (skratt). Jag får ofta höra att jag ser ung ut: ”Åh, du är 60 år, det ser man verkligen inte!” Ibland undrar man om folk säger det för att vara snälla. Men jag känner så här… Det är bara att ”go with the flow”. Alternativet hade ju varit värre. Jag tänker att det verkligen är viktigt att försöka hitta den här harmonin. Att man liksom är lite chill med tillvaron. Därmed inte sagt att jag alltid lyckas. Absolut inte. Jag är väldigt mycket skytt. Jag kan vara väldigt intensiv, men jag försöker åtminstone ha en målbild hur jag vill att allting ska vara.

Hur firade du din 60-årsdag?


– Först sa jag att jag inte skulle ha någonting. Sedan åkte jag med familjen på en utlandsresa. När jag kom hem firade vi på jobbet. Därefter ställde jag till med århundradets fest hemma på gården. Temat var Yellowstone. Vi hade linedance. Alla var klädda i jeans och boots och flanellskjortor och cowboyhattar – fast med stil. Själv kände jag mig inte utklädd. Jag lever det här livet. Är lite ”ranch” och har boots på mig varje dag jag är nere i stallet och rider. Min man är likadan.

Visst har du knegat på TV4 i mer än halva ditt liv?


– Ja, det stämmer. 1991 var jag på SVT. Året efter började jag på TV4.

Vilka uppmärksammade kollegor hade du runtomkring dig på den gamla goda tiden?


– Bengt Magnusson, Malou von Sivers, Lasse Bengtsson och Lotta Mossberg. Och så Bosse Lindwall! Både Bengt och Bosse är fortfarande med. De kommer in ibland och kör extra vid nyhetsdesken.

Har du blivit god vän med någon av dessa?


– Ja, framför allt med Bengan. När man har många nyhetssändningar, genom åren, svetsas man lite samman – även om man har olika ämnesområden.

Åren framför tv-kameran har gjort dig folklig. Du har blivit allas vår Väder-Madde! Hur märker du av tv-tittarnas kärlek?


– Jag tror aldrig att jag mött en människa, på stan, som varit otrevlig. Det säger väl mycket? Sedan har det funnits enstaka nättroll och någon gång har det kommit märkliga mail där de beklagar sig över något. De här personerna är nog egentligen inte arga på mig. Snarare på sina egna liv.

Vad är det mest uppseendeväckande som hänt framför väderkartan?

– Det kom in en get en gång.

Som från ingenstans?


– Peter Jidhe skulle ha med geten i Nyhetsmorgon. Jag visste inte det. Plötsligt hade jag den framför mig, (skratt).

Vad är det första du gör när du kommer hem från jobbet?


– Tar en sväng förbi stallet och kollar att allting är okej. Ibland går jag in där i klänning och högklackat bara för att kolla till hästarna. Sedan slänger jag väl av mig pjucken.

Visst bor du långt ut på landet?


– Jag bor på landet. Allt är relativt, men det är några mil från stan…

Hur pass lantligt är det?


– Grusvägar. Det säger väl ganska mycket?

Vad är det med hästar som är så speciellt?


– Det är rogivande. Jag har alltid hållit på med hästar, det är en del av mig. Sedan är det roligt. Väldigt roligt. Jag har quarterhästar. Det är världens snabbaste häst. Extremt explosiva och snabba på korta sträckor.

Hur skulle du beskriva omgivningarna där du bor?


– Det är som ett Yellowstone i miniformat. På somrarna har vi boskap. Kossor och sådant. Vi rider runt när vi kollar våra marker. Vi bor vid havet. Det är en livsstil. Man blir aldrig färdig. Förut bodde vi i Enskede. Claes mamma har en gård på Gotland. På den tiden åkte vi till alla ställen. Till båtarna, till stallet. Du vet, allting. Nu har vi allt samlat. Claes älskar båtar.

Bostadshuset, då?


– Det är från 1848. Runtomkring är det en del småhus och ett par stall. Vedbod och så. Och så åkrar och lite skog…

Visst har du medvind på kärleksfronten?


– Ja, det får man säga!

När kom Claes in i ditt liv?


– När jag var 14 år. Han var ett år yngre. Konfirmationsläger. Fling. Sedan gick vi skilda vägar och hittade varandra runt 2010…

Vad är Claes för en filur?


– Han är full av överraskningar, men framför allt är han någon att lita på – oavsett om det stormar eller är en liten bris. Han är en schyst kille. Har många järn i elden och jobbar inom säkerhet. Han löser det mesta. Man kan inte bo på en gård om man inte har en Claes, (skratt).

Vad har du för typ av folk i din kompiskrets?


– Det är folk som täcker alla möjliga områden. Vissa är sportiga och kulturella. Andra är hästmänniskor. Det finns en del varianter, både unga och gamla.

Mediafolk?


– Det också. De som jobbar med vädret på TV4 har blivit som min andra familj. Det är en liten redaktion. Peter Kondrup började 1997, Ulrika Elvgren började 2007. Vi har varit med länge i gamet. Det gör att man svetsas samman och förstår varandra i vått och torrt. Även andra på jobbet står mig nära.

Vad ville du bli när du var liten?


– Astronaut. Fast då var jag inte så liten. Jag gick på universitetet. Jag var faktiskt en av de där fem ansökningarna som skickades till ESA – European Space Agency. Du vet, Europas motsvarighet till NASA. Tyvärr blev det Fuglesang som knep platsen. Det blev inte jag – men jag kom långt.

Roas du av vädergrejer även privat eller står det dig upp i halsen?


– Nej, jag knarkar väder!

Vilket väder tycker du är underskattat?


– Jag älskar alla väder, men det är klart att jag gillar när det är 28 grader, varmt i vattnet och skön sjöbris. Jag gillar även krispiga och härliga höstmorgnar när luften är så där skön att andas in.

Är du orolig för vad som komma skall på väderfronten?


– Ja, det är jag. Absolut. Se vad som händer nu i Europa. Värmeböljor. Skyfall. Det blir allt vanligare. Klimatförändringarna. Nu händer det. Man måste ta det på största allvar. Det här är något vi måste förhålla oss till. Redan för 20 år sedan varnade vi meteorologer och forskare för det här. Vi måste förhålla oss till att kommer att leva i en värld som inte ser ut som den alltid gjort. Vi behöver vara mentalt förberedda. Många människor lever redan idag i områden som är extremt utsatta av ett försämrat klimat. För oss knackar det på dörren. Vi måste rusta oss för vad som komma skall. Det är otroligt viktigt.

Vad väntar runt hörnet i ditt fartfyllda liv?


– Det vet man inte. Det är väl det som är så spännande?

Slutligen Madeleine, vilken är den bästa stunden på din dag?


– Morgnarna. Jag är alltid uppe med tuppen. Kanske är det en yrkesskada. Jag får dricka mitt kaffe i lugn och ro. Den stunden är underbar!