Jean-Pierre Barda lever ett liv där gränsen mellan vardag och scen ofta suddas ut. Med rötter i Army of Lovers och en frisörs vardag i ryggen bär han på en utstrålning som är både glittrig, jordnära och helt egen!

Hur står det till världens bästa Jean-Pierre?


– Jo, jag måste säga att jag är tacksam för att jag mår som jag mår, men det är fortfarande svårt med mamma. I dag har det gått fyra månader sedan hon gick bort. Jag saknar henne något oerhört och det händer ofta att jag är på väg att ringa henne för att kolla läget eller fråga henne om någonting, men jag försöker trösta mig med att hon är på en bättre plats nu. Hennes sista år var tufft.

Vad är senaste nytt på Army of Lovers-fronten?


– Vi har en del spelningar längre fram i sommar. Det är jätteroligt! Vi är tillbaka på någon slags hobbynivå där vi började en gång i tiden. Det är kul. Vi lever inte på musiken, vi har den vid sidan av våra vanliga jobb.

Annons

Vem i bandet träffade du senast över buller och bång och kaffekalas?

– Dominika. Vi sågs på en tillställning. Hon är underbar, hon tvingade i mig tre vodkashots som jag bittert ångrade dagen efter. Dominika och jag är som syskon, hon ingår i min egenvalda familj, hon är fantastisk. Hon är både ”superskärpt” och helt galen – på ett bra sätt. Dessutom har hon ett stort hjärta!

Visst är du frisör när du inte står på artistscenen?


– Ja.

Jean-Pierre om sitt kärleksliv

Vad är det värsta som hänt i frisörstolen?


– Det pinsammaste och första jag kommer att tänka på är från tiden jag började som frisör. Av någon anledning fick jag för mig att kunden jag hade i stolen var gravid. Hon hade lite mage och pratade om graviditetshår. Jag var helt övertygad om att hon var gravid, kanske i tredje månaden. Till slut frågade jag henne när barnet skulle komma. ”Jag är inte gravid”, svarade hon. Ridå. Det var som om en lucka öppnades under mina fötter.

Har du boyfriend?


– Nej. Allt har sin tid. Just nu finns det ingen speciell…

Ingen speciell?


– (Skratt). Jag har alltid varit väldigt fåordig om mina nära relationer. Det är väl lite så här… När man är kär är det väldigt lätt att känna att man vill att hela världen ska få veta att man är det. Alltså, kär. Men det har en baksida också. När förhållandet tar slut får hela världen veta det. Det är inte värt att ha det så. Jag har aldrig känt lust att se mig själv på löpsedlar med någon jag är ihop med. Snarare tvärtom.

Annons

Hur är du som pojkvän i ett förhållande?


– Jag är nog rätt jobbig. Du vet, jag har haft ett så pass långt singelliv. Jag är inte van vid att behöva kompromissa. Jag har blivit väldigt bortskämd.

Inlagd på sjukhus: ”Superrisig”

Men visst är du den snälla typen?


– Ja, och jag är ett emotionellt kap! Jag är oerhört lojal och generös på så vis att jag inte har något ”ägandekrav” på den jag är ihop med. Jag kan vara ett kontrollfreak över min privata tillvaro. Det ska vara ordning och reda på saker och ting, men jag är inget kontrollfreak vad gäller relationen. Snarare tvärtom. Det är viktigt att man inte kväver varandra.

Vad är det sjukaste du varit?


– Det var nog i vintras. Jag fick influensa. Ungefär fem dagar in i den kom det en öroninflammation och sedan på det lunginflammation. Jag blev så pass sjuk att jag blev inlagd på sjukhus. Det var hemskt, jag var superrisig och fick antibiotika intravenöst. Samtidigt kändes det väldigt tryggt att hamna inom vården. Personalen var helt fantastisk och efter tre dagar kunde jag skrivas ut.

Annons

Vilket decennium har du varit som mest harmonisk?


– Hittills: tiden jag bodde i Tel Aviv, mellan 2015 och 2020. Jag har aldrig varit så tillfreds, så lugn. De första fyra åren där var fantastiska. För första gången kände jag att jag var någonstans i livet där jag ville vara. Jag uppskattade de små och njutbara sakerna i vardagen. Doften ute på gatan. Solnedgången – även om låter banalt. Det sista året var däremot jobbigt. Covid. Pappa gick bort. Hjärtinfarkt. Det var ett tufft år för det var så mycket som hände.

Vilken är din häftigaste kändismerit?

– En gång, när jag stod i en lång toalettkö i Milano, såg jag en av killarna från ”Dolce & Gobbana” en bit bort. Jag blev helt starstruck. Sekunden senare dök han upp framför mig med en högklackad sko i handen – och räckte den till mig som om det vore det mest självklara i världen. Jag tog emot skon, höll den mot örat som om den vore en telefon och sa lugnt: “Hallå?” Ett ögonblick blev det helt tyst. Sedan räckte jag bara tillbaka skon som om inget ovanligt hade hänt, vände mig om och gick därifrån med snabba steg – lite som om jag plötsligt kom på att jag hade något viktigare på annat håll.

Annons

Vilket land är mest hemma för dig – förutom Sverige?


– Med åren har jag lärt mig att hemma är där jag är. Förr om åren flackade jag runt mycket, både i jobbet och privat. Jag har försökt ”hitta hem” och till slut insett att det inte är någon idé att hålla på och leta. Hemma är här och nu. Att komma till den insikten har inte varit en helt lätt resa. Jag har fått lära mig att hitta tryggheten i nuet – där jag är.

”En gång shopaholic, alltid shopaholic”

Vad skulle din bästis tro att du gjort om polisen ringde och sa att du var misstänkt för brott?


– Vet inte! Förr om åren hade det nog varit att jag övertrasserat mitt bankkonto: ”Nu har han plockat ut alldeles för mycket”. Jag var hopplös när jag var yngre…

Har du lagt band på dig själv?


– Jag har väl försökt, men en gång shopaholic, alltid shopaholic. Man får lära sig att leva med det.

Vad är det mest anmärkningsvärda du gjort under ett raseriutbrott?

Annons

– Som liten välte jag en tallrik med linssoppa som jag inte ville äta. Jag vände den upp och ner. Soppan smakade blä! Jag var fem, kanske. Idag älskar jag linssoppa.

Hur är det annars?


– Jo, tack!

Slutligen Jean-Pierre, vad skulle du välja: möta ett lejon utanför ditt lokala kebabhak, meja ner en ekorrfamilj på Frösön med en vattenpistol eller hoppa hage med kungen?


– (Skratt). Jag hoppar gärna hage med kungen. Det känns trivsamt!