Hur står det till världens bästa Håkan?


– Jo, det är väl så perfekt det kan bli. Allt rullar på i sin egen takt, och jag försöker hänga med så gott det går!

I vilken byhåla såg du dagens ljus?


– Gävle.

Hur gammal var du när du började haja att musik var din grej?


– Det var nog ganska tidigt ändå, men det tog sin lilla tid innan det verkligen landade som ett fokus i livet. När jag var tretton, fjorton hade jag bestämt mig för att bli trummis. Jag hade ett rött trumset med dubbla baskaggar och hela baletten, som jag kånkade mellan pojkrummet och replokalen. Det var inte bara att spela – det var ett helt logistikprojekt. Man fick kämpa sig fram – ofta med skottkärra. Fan vad man bar och slet!

Men du sjöng inte som liten?


– Nej, det fanns inte ens på kartan! Men sedan hände en grej när en kompis bokade tio timmars studiotid. Jag frågade om jag fick spela trummor, men det var redan klart att en annan skulle göra det. ”Du kan sjunga”, sa han. ”Jag kan inte sjunga”, sa jag. ”Skit i det, bara det låter”, svarade han. På den vägen är det…

Så bildades Nordman

Hur gick det till när ”Nordman” blev till?


– Jag spelade med mitt hårdrocksband i Södertälje och sedan hamnade vi i Mats studio i Stockholm. Han höll på med något slags experiment, ville blanda olika genrer och se vad som kunde hända. Och det där experimentet… Det small till rejält kan man säga. Det exploderade!

Nu snackar vi 90-talets mitt. Mats Wester och du slog igenom stort och blev snabbt ett av landets mest populära band. Hur var det att gå från okänd till superkänd?


– Jag hann nog inte riktigt förstå vad som hände. Allt gick så fort. Det var kul, men samtidigt lite blygsamt att gå runt på stan och känna igen blickarna.

Artikeln fortsätter efter videospelaren.

Active video: ”De vet du” om sina icks på tjejer – inte överens!

Men du blev aldrig någon diva?


– Nej, verkligen inte. Jag pratar gärna med folk och jag gör som jag blir tillsagd, (skratt).

Vilken Nordman-låt är din personliga favorit: Vandraren, Förlist, Laglöst land, Ödet var min väg eller Be mig?


– Du glömde Och regnet föll. Det är nog min favorit just nu. Den är lite bluesig på ett sätt jag gillar. Men egentligen är alla låtar favoriter. Det är som att välja bland sina barn. Vilken unge tycker du bäst om? Det går liksom inte att välja…

Håkan Hemlin om bröllopet med Heidi i Sveriges vackraste kyrka

Hur gick det till när Heidi gjorde entré i ditt liv?


– Vi träffades på Gran Canaria under pandemin. Jag spelade på ett ställe som heter ”Hej Norge” och Heidi kom dit och tittade.

Vad är Heidi för en typ av typ?


– Farlig. Nej, men hon är fantastisk. Hon är en riktig ordningsmänniska, har koll på allt som jag själv ofta missar. Vi kompletterar varandra väldigt bra. Med Heidi kan jag verkligen vara mig själv – mer än jag någonsin varit tidigare.

Vad finns det att säga om bröllopet?


– Det var verkligen fint och lyckat, en sådan där dag man bär med sig länge. Vi gifte oss i Snöstorps kyrka i Halmstad som en gång utsågs till ”Sveriges vackraste kyrka”. Efter vigseln bar det av till lokal och det blev utan tvekan den bästa festen jag varit på i hela mitt liv. Gästerna verkade också rätt nöjda, om man säger så!

Håkan och Heidi sa ja till varandra i Sveriges vackraste kyrka!Ola Brising

Som frontfigur i Nordman har du levt rövare på stora scener i allt från folkparker och klubbar till kyrkor och kryssningsfartyg. Inte illa pinkat – och snart kastar du dig in i en helt ny genre: musikal! Är du duktigt nervös, va?


– Nej, inte längre. I början var jag supernervös och tänkte: ”Vad har jag sagt ja till?” Men sedan fick jag träffa hela ensemblen. Vilket gäng! Då släppte mycket. Nu känns det mest inspirerande, faktiskt. Men visst, nervositeten kan säkert komma smygande igen när premiären närmar sig.

Musikalen ifråga kommer heta Viking och du kommer vara det stora dragplåstret. Vad kommer du göra där uppe på scenen?


– Jag ska vara den som för handlingen framåt. Min rollfigur heter Egil Skallarsson, en skald. Jag ska både sjunga och prata.

”Jag är ingen bråkstake”

Visst tusan var du en viking i ditt tidigare liv?


– Det får jag hoppas!

Är du MC-knutte?


– Nej, jag har inte ens körkort.

Vad tror folk om dig som du absolut inte är?


– Att jag är hård. Det stämmer inte alls. Jag är ingen bråkstake. Jag kan nog se lite tuff ut, men det är något helt annat.

Vad gör du gärna när du inte har något bättre för dig?


– Jag tittar på tv. Jag är mer tv-torsk än telefontorsk. Jag har Instagram, men jag är aldrig där.

Hur är det att komma upp i mogen ålder?


– Jag vet inte om jag riktigt har mognat än. Jag känner mig fortfarande som en tonåring. Jag skrattar åt pruttljud och konstiga ord. För några år sedan var jag på Cypern med Heidi och hennes barnbarn Jack, och vi skrattade oss igenom hela resan. Det var en prövning för Heidi…

Slutligen Håkan, vilken är den bästa stunden på din dag?


– Det är nog när man varit ute sista rundan med hundarna, kommer hem och kan dra på sig pyjamasbyxorna. Då är allt klart för dagen. ”Nu finns det inget mer att tänka på”, tänker jag och sjunker ner i soffan. Det är en väldigt skön känsla.

Det här är Håkan Hemlin

Namn: Håkan Hemlin.


Ålder: 57.


Jag känner mig som: 15 mentalt. 57 kroppsligt.


Till stjärntecknet är jag: Tvilling.


Min familj består av: Hustrun Heidi Hemlin, 56, två söner och en dotter. Hundarna Malte och Melwin. Katterna Sally och Mimmi. Sally har precis fått fem kattungar.


Så bor jag: Trerummare i Halmstad.


Jag ser fram emot: Musikalen ”Viking”. Premiär 25 september i ett uppvärmt arenatält på Gärdet i Stockholm. Tillsammans med Jaakko Hutchings, LinaMaria Bengtsson, Joakim Nätterqvist och Anna Norberg kör vi fram till 12 december.


Mina vänner uppskattar att jag: Tar min ADHD-medicin och är tyst.


Mina vänner stör sig på att jag: Aldrig svarar i telefon. De har slutat ringa, de ringer istället min fru.


Jag tycker om att: Spela golf.


Bland det värsta jag vet är att: Gå upp tidigt på morgonen när jag är skittrött.


Så är min nattsömn: Väldigt sporadisk.


Min handstil är: Varierad. Oftast för jävlig. Jag blandar stora och små bokstäver och lutar dem åt olika håll. Skriver jag på datorn använder jag aldrig stora bokstäver.


Där tar jag mina promenader: Jag går runt lite överallt i Halmstad. Det finns många fina ställen. Ibland går Heidi och jag en mil med hundarna.


Den klädseln är mest jag: Svarta kläder. Har jag någon annan färg så är det alltid en fläck på…


Livets mening är att: Ha det gott!

FOTO: TT